Start/Home - Capybara

Klass/Class: Däggdjur/Mammals
Ordning/Order: Gnagare/Rodent
Familj/Family: Vattensvin/Water pig
Livsmiljö/Surrounding: Gräsmarker nära vatten, våtmark/Grassland nearly water, swampland
Land/Country: Syd Amerika/South America
Levnadsätt/Live: Flock/Herd
Föda/Food: Gräss, vattenväxter/Grass, water plants
Kroppslängd/Size: 100-135 cm
Vikt/Weight: 35 100 kg
Dräktig/Pregnant: 5 mån/5 month
Antal ungar/Baby: 3-8
Livslängd/Years: 5-10 år/year

Världens största gnagare är Capybaran eller vattensvin, som den också kallas. Capybaran älskar vatten och den är en duktig dykare och den kan vara under vattnet i minst 5 minuter. Capybaran har också simhud mellan tårna. Ordet Capybara kommer från sydamrekanska urbefolkningen och det betyder gräsets herre. Capybarans huvudföda är främst, gräs och växter I vattnet eller vid vattnet. Capybaran betar mest sent på eftermiddagen och tidigt på kvällen.

Capybaran är ett flock djur och dom brukar leva i en grupp om ca 10 vuxna djur. I gruppen ingår en dominant hane, några honor, flera ungar och ungdjur och en eller flera hanar som har låg ställning i gruppen. Dom som är snällast i gruppen utav dom vuxna, så är det honorna. När den dominanta hanen vill försvara sitt revir, så låtsas han gå till attack mot de andra. Upp på hanens nos så har han en stor oval naken doft körtel. På spanska kallas den morillo och det betyder liten kulle. Morillon producerar en mängd av ett vitt, klibbigt sekret. Både honan och hanen har också analdoftkörtlar. Troligen känner djuren igen varandra på doften från dessa körtlar. Capybaran parar sig i vattnet och det är ovanligt för ett däggdjur och oftas föder honan ungar en gång på året. Honan är dräktig i 5 mån och hon föder ungarna i ett gömsle i närheten. Redan efter tre, fyra dagar kan de gå och följa sin mor överallt. De diar från vilken av mammorna som helst i gruppen. Innan de är en vecka gamla börjar de också beta gräs.

På 1500-talets början, så förklarade de katolska missionärerna att det var tillåtit att äta kött från Capybaran under fastan. Efterfrågan ökade då jätte mycket på köttet i Venezuela i Sydamerika. Munkarna trodde förmodligen att Capybaran var släkt med fisken och sköldpaddorna På senare tid så försökte boskapsuppfödarna att utrota Capybaran, för att dom tyckte att dom konkurrerade om betet till husdjuren. Då antalet Capybaror minskade väldigt mycket, så blev det förbjudet att jaga Capybaraona i Colombia år 1980, men i Venezuela år 1968 satte man redan upp en vetenskaplig baserad plan, man fick skjuta av 30-35% av Capybarorna varje år, men bara på rancher där det fanns minst 400 djur. Capybaran ger ett fint och ett gott kött och ett värdefullt skinn och dessutom får många ungar, så föder man upp Capybara i hägn. Capybarorna utnyttjar faktiskt betesmarkerna bättre än kor och hästar. Därför passar uppfödning av Capybaran bra tillsammans med boskapsskötsel.